Linjetyper

Tjocklek

En ritning innehåller många linjer när man ritat ut alla konturer, alla skymda konturer, alla centrum och symmetrilinjer, måttlinjer osv. Eftersom tydlighet är viktigt och man vill minska risken för felläsningar har man valt att linjerna ritas olika beroende på vad de ska nyttjas till. Vi ska här nedan bekanta oss med de vanligaste typerna.

Heldragna och streckade

Det finns två sätt att skapa olika linjetyper. Det ena är att göra de olika breda ("grova" eller "fina"). Det andra sättet är att kombinera streck med uppehåll i olika kombinationer.

Olika modeller på streckade linjer är vanliga inom rittekniken.

Tjocklek på linjerna

I huvudsak används grov respektive fin linje. När man ritar för hand kan det vara lämpligt att ha olika pennor för att få denna variation. När man använder en grov respektive en fin linje ska vi berätta om på nästa sida. Generellt kan vi säga att grova linjer är konturlinjer, alltså visar hur detaljens ytor ser ut. De fina linjerna är för t.ex. måttsättning och annat som blir kompletterande information.

Heldragna linjer, grov till konturlinjer och fin till exempelvis måttsättning.

Streckade linjer

Genom att inte göra linjerna heldragna kan man skapa en mängd varianter.

Streckade linjer

Genom att inte göra linjerna heldragna kan man skapa en mängd varianter.

Streckade, prickade, streck-prickade, långa streck, korta streck osv. Det finns oändliga möjligheter till variationer på detta men det måste vara tydliga skillnader så man inte förväxlar dem på ritningen.

Streckprickad linje t.ex. för centrumlinje, tjock prickad till skymda konturer.

Konturlinjer

De linjer som visar synliga avgränsningar på den ritade detaljen kallas för synlig konturlinje. Till den används heldragen grov linje. Den används för alla kanter som syns.

De konturer som är skymda, exempelvis hål som är på motsatt sida från där vi beskådar detaljen, ritas med en grov streckad linje.

Skymda konturer

Den tunna streckade linjen visar att det finns en skymd konturlinje. Ibland måste den ritas för att man ska se detaljen komplett. Andra gånger kan den utelämnas eftersom man ritar ytterligare en vy där den konturen syns.

Centrumlinje

Med hjälp av en centrumlinje kan vi enkelt visa att ett föremål är symetriskt. Klicka på figuren nedan så övergår figuren till att visa vy framifrån. Därefter ritas centrumlinjen ut. Centrumlinjen ritas i centrum på hål och mitt på cylindriska ytor.

Centrumlinjer ritas med en streckprickad fin linje.

På hål ritas ett kors av centrumlinjer. Skärningspunkten av linjerna skall ligga mitt i hålets centrum. Skärningen skall ske mellan två streck på linjerna, alltså inte i mellanrummet. Om hålet är litet kan linjerna göras heldragna.

Även ändvyerna skall ha centrumlinjer utritade för att visa att det är en cylindrisk kropp. Vi måttsätter den också för att korrekt och fullständigt beskriva kroppen.

Det går att beskriva en cylindrisk kropp som den vi använder utan att rita någon ändvy. Om vi istället sätter diametertecknet på kanten av vy framifrån som du ser till höger är kroppen entydigt bestämd.

Symmetrilinje

På kroppar som är symetriska kan man använda symmetrilinjer. Ritar man en sådan innebär det att biten är lika ovanför som under linjen, eller till höger och till vänster. Sågar man isär biten längs linjen så kan den undre delen vändas upp och är då lika som den övre delen.

Ritas med fin punktstreckad linje, precis som centrumlinjen.

Måttgränslinje

Måttsättningslinjer

När man sätter ut mått är det viktigt att det är tydligt vilket mått som avses. Det är också viktigt att man inte missförstår linjer för måttsättningen med konturlinjer eller annat. En huvudprincip är att linjerna i måttsättningen är fina medan konturlinjerna är grova.

Måttgränslinjen

Måttgränslinjen används för att visa mellan vilka punkter måttet gäller. Det är normalt så att man drar ut konturlinjerna utanför detaljens sida. Linjen ritas som fin heldragen linje. Måttgränslinjerna ska fortsätta en millimeter förbi måttlinjen.

Måttlinjer

Mellan måttgränslinjerna drar vi måttlinjer. Det är dessa som visar det mått vi ska ange. Måttlinjen skall hamna något innanför måttgränslinjen, det ska vara någon millimeter kvar av den utanför måttlinjen. Även måttlinjen dras med heldragen fin linje. Notera att måttlinjen ska ha spetsar som gör det tydligt var de slutar.

Måttsiffrorna

Mått skrivs alltid i millimeter på alla ritningar. Det skrivs dock inte ut, endast måttsiffran skrivs.

Måttsiffran placeras normalt på måttlinjen men beroende på utrymme och riktning så kan man ändra placering. Måtten skall dock skrivas så att man kan läsa nerifrån, alltså när ritningen ligger som den är ritad, måtten som är på sidorna skall kunna läsas från höger. Mått ovanför och under en detalj ska alltså skrivas så att de kan läsas utan att vända på ritningen. Mått på sidorna skall på samma sätt vändas så att om man vänder ritningen 90 grader så kan man läsa måtten såväl till höger som vänster om detaljen.